Hur mycket ska man spara varje månad? Så räknar du ut din siffra

En vanlig tumregel är att spara 20 procent av nettolönen varje månad, hämtad från 50/30/20-modellen: hälften till nödvändiga kostnader, 30 procent till det du väljer själv och 20 procent till sparande. Klarar du inte 20 procent är det ingen katastrof. Din exakta siffra beror på inkomst, utgifter och vad du sparar mot.

Hur mycket ska man spara varje månad?

Det korta svaret är 20 procent av det du får in efter skatt. På en nettolön om 28 000 kronor betyder det 5 600 kronor i månaden. Men procenttalet är ett riktmärke, inte en lag, och för många är det orealistiskt högt från start. Bor du i en storstad med hög hyra kan 10 procent vara mer det du faktiskt klarar, och det är fortfarande långt bättre än ingenting.

Det viktiga är inte att träffa exakt 20 procent. Det viktiga är att du sparar ett bestämt belopp varje månad, att beloppet dras automatiskt, och att du höjer det i takt med att inkomsten växer eller utgifterna krymper. Ett sparande på 1 000 kronor i månaden som faktiskt sker slår ett sparande på 4 000 kronor som bara existerar i huvudet.

Ett annat sätt att förankra siffran är i myndighetsdata om marginaler. Finansinspektionen har återkommande visat att ungefär fyra av tio svenska hushåll saknar tillräcklig marginal för att klara en oväntad utgift på 10 000 kronor. Att bygga upp den marginalen är det första sparandet ska göra, innan pengarna får arbeta någon annanstans.

Räkna ut din egen siffra

Din verkliga siffra får du fram genom en enkel räkning: nettoinkomst minus nödvändiga utgifter är det utrymme du har att fördela mellan valfri konsumtion och sparande. Den generella tumregeln tar dig bara en bit på vägen.

Grunden för hela uträkningen är att veta vad du faktiskt spenderar, vilket du får svart på vitt genom att gå igenom kontoutdraget för de senaste tre månaderna. Hur du gör det steg för steg tar vi upp i guiden om att lägga en hushållsbudget.

När du har den bilden vänder du på ordningen. I stället för att spara det som råkar bli över i slutet av månaden, betala dig själv först. Bestäm sparbeloppet, för över det till ett separat konto samma dag som lönen kommer, och lev sedan på resten. Det som blir kvar tenderar annars att bli noll, oavsett hur mycket du tjänar.

Betala-dig-själv-först fungerar eftersom den utnyttjar en enkel psykologisk mekanism: vi anpassar konsumtionen efter vad som finns på lönekontot. Ligger sparpengarna redan på ett annat konto ser hjärnan dem inte som tillgängliga, och konsumtionen krymper automatiskt till det som återstår.

50/30/20-regeln med räkneexempel

50/30/20-modellen delar nettolönen i tre delar och ger en snabb känsla för om proportionerna är rimliga. Så här ser den ut på en nettolön om 28 000 kronor:

• 50 procent till nödvändiga kostnader (14 000 kronor): hyra eller bolån, el, mat, försäkringar, transport och andra utgifter du inte kommer undan.
• 30 procent till valfri konsumtion (8 400 kronor): restaurang, nöjen, prenumerationer, resor och sådant du väljer själv.
• 20 procent till sparande och amortering (5 600 kronor): buffert, fondsparande, extra amortering på bolånet.

Modellen är trubbig med flit. Poängen är inte att pressa in verkligheten i exakt de här talen, utan att se var din egen fördelning avviker. Går mer än halva lönen till fasta kostnader är det ett tecken på att boendet eller abonnemangen behöver ses över, inte att du är dålig på att spara. Är den valfria delen större än sparandet finns det utrymme att flytta över några procentenheter.

För den med hög boendekostnad är 50 procent till nödvändiga kostnader ofta omöjligt. Då är en ärligare variant kanske 60/25/15, och det duger utmärkt. Ramverket är ett samtal med din egen ekonomi, inte ett facit.

Fördela sparandet: buffert först, sedan fonder och pension

När du vet hur mycket du kan spara återstår den viktigaste frågan: vart pengarna ska ta vägen. Rätt ordning är avgörande, för de olika sparformerna har helt olika uppgifter och ska inte blandas.

Först bygger du en buffert. Tills den är på plats går hela ditt månadssparande dit. Bufferten ska ligga på ett sparkonto med fri tillgång och statlig insättningsgaranti, aldrig i fonder, eftersom hela poängen är att pengarna ska finnas kvar och gå att komma åt den dag något oväntat händer. Konsumentverket rekommenderar minst två till tre månadslöner efter skatt. Var du hittar bäst ränta går vi igenom i guiden om bästa sparkontot.

När bufferten är fylld flyttar du fokus till långsiktigt sparande. Då kan det månatliga beloppet i stället gå till breda, billiga indexfonder, gärna via ett investeringssparkonto. Här är tiden din främsta tillgång. Tack vare ränta på ränta växer de tidigaste insättningarna mest, vilket är hela skälet till att det lönar sig att komma igång tidigt även med små belopp.

Hur mycket i buffert, i fonder och i pension?

En vettig fördelning av det månatliga sparandet, uttryckt som ungefärliga andelar av nettolönen, kan se ut så här när du väl är igång:

Buffert (tills den är fylld): hela sparandet. Sikta på två till tre månadslöner, sex om du har oregelbunden inkomst eller driver eget. Det här är inte ett sparmål som ska växa i all oändlighet, utan en trygghetsnivå du fyller på och sedan håller.

Fonder (5 till 15 procent av nettolönen): när bufferten är klar går huvuddelen av det långsiktiga sparandet hit. Pengar du inte behöver röra på minst fem till tio år passar i en bred global indexfond. Har du kortare tidshorisont, till exempel en kontantinsats om två år, hör de pengarna hemma på sparkonto snarare än i fonder.

Pension (0 till 6 procent av lönen): har du anställning med kollektivavtal avsätter arbetsgivaren redan runt 4,5 procent av lönen till tjänstepensionen, och då behöver du oftast inte spara extra privat till pensionen. Saknar du tjänstepension, som många egenföretagare och en del visstidsanställda gör, bör du kompensera med ett eget månadssparande i motsvarande storlek. Hur pensionssystemet hänger ihop går vi igenom i genomgången av hur pensionen fungerar.

Poängen med att dela upp sparandet är att varje krona har ett tydligt jobb. Bufferten skyddar mot det oväntade, fonderna bygger förmögenhet på lång sikt, och pensionssparandet fyller igen luckor i det du får från jobbet. Blandar du ihop dem, till exempel genom att lägga bufferten i fonder, förlorar pengarna sin funktion just när du behöver den.

Vad gör man vid låg inkomst eller tight budget?

Rådet att spara 20 procent är meningslöst om marginalen inte finns. Har du en ansträngd ekonomi är sanningen att sparandet ändå ska finnas med, fast i en storlek som är realistisk. Ett sparande på 200 eller 300 kronor i månaden gör två saker: det bygger en liten buffert, och lika viktigt, det etablerar vanan. Vanan är svårare att skapa än beloppet är att höja.

Innan du pressar fram ett sparande ur en tight budget är det ofta mer värt att sänka de fasta kostnaderna. Ett billigare mobilabonnemang, ett omförhandlat elavtal eller en genomgång av oanvända prenumerationer frigör pengar varje månad utan att sänka livskvaliteten. De pengarna kan gå rakt in i sparandet. Ett omförhandlat bolån kan för många hushåll frigöra betydligt mer än så.

Och prioritera i rätt ordning: har du dyra lån med tvåsiffrig ränta, som kreditkortsskuld med hög ränta eller blancolån, går de före allt sparande utom en minimal buffert. Att spara till 7 procents förväntad avkastning medan man betalar 15 procents ränta på en skuld är att förlora pengar med matematisk säkerhet.

Automatisera och glöm bort det

Det mest effektiva du kan göra för ditt sparande är att ta bort de månatliga besluten. När överföringen till sparkontot och köpet i fonden sker automatiskt behöver du aldrig fråga dig om du har råd den här månaden. Beslutet är redan fattat.

Sätt upp två automatiska överföringar dagen efter lön: en till buffertkontot tills det är fyllt, och en till fondkontot för det långsiktiga sparandet. Höj beloppen en gång i halvåret, gärna i samband med en löneökning, så att en del av varje lönelyft går till sparande innan du hinner vänja dig vid pengarna. Sedan är det bästa du kan göra att låta det vara. Sparandet som fungerar är det tråkiga, automatiska och långsiktiga, inte det du behöver ta ställning till varje månad.

Vanliga frågor